Mitt eget smörgåsbord

Jag började plocka av "rätterna", på "smörgåsbordet", redan som 15-åring, då jag själv fick zonterapi och dessutom började "mixtra" med maten. Jag hamnade på ett hälsohem i Dalarna efter en tids "sjukdom", en sjukdom som läkarna inte hittade någon diagnos på. Man brukar ju säga att: "Det går inte att diagnostisera onda andar". Och det var det som hade kommit in i mitt liv som åttaåring, onda andar, efter min kusins död, och som gjorde mig så dålig, mycket pga att jag aldrig riktigt ordentligt kunde slappna av efter den händelsen, pga mina rädslor.
Nu hade jag både saknaden efter henne och mina fysiska problem. Det resulterade i att jag, när jag var i 20-årsåldern, började leta ännu intensivare både efter min kusin och ett sätt att få må fysiskt bra. Att detta var någonting som egentligen var sammankopplat förstod jag inte då.

Jag sökte i mediala böcker och gick kurser för ett av medierna som arbetade i ett av dom mediala tv-programmen som fanns då. För självklart skulle jag ju lära mig av dom bästa.
Jag lärde mig lägga tarotkort, änglakort och en del andra typer av spådomskort. Jag lärde mig också att spå i sand, färg, snäckor mm. Man kan i stort sett spå i ALLT man kan komma på. 
Jag tog kontakt med "döda anhöriga", vilket i själva verket är demoner man "pratar" med, men det visste jag inte då. Jag kanaliserade andra andeväsen i form av utomjordingar, olika djur, väsen på andra planeter och i andra världar. Men ack så otroligt fel det var och så lurad jag blev! Men när man är i det, så tror man att det både är rätt och sant, vilket det absolut INTE är.
Jag fortsatte lägga på mer "rätter" på tallriken genom att gå en kurs i tankekraftsbalansering, olika healingkurser, kurser i reiki och en kundalinireikikurs, där jag också utbildades till lärare i kundalinireiki. Jag gick en homeopatikurs. Jag både gav och fick hjälp med inre resor och regressioner till tidigare liv. Jag gick på Inre Harmonimässor, jag gjorde yoga, använde mig av nummerologi, "avstörde" hus, lägenheter, arbetsplatser mm. Jag använde mig av stenar, kristaller, pendel och slagruta. Listan kan göras lång!

Det här fick mig INTE att må något bättre, det som hade varit mitt mål med den här resan inom new-age. Visst, kickarna kom efter varje ny kurs, men den nedåtgående spiralen mot mörkret blev bara djupare och djupare efter varje kick. Mörkrets makter fick bara ett större och större grepp kring mig och min familj, och jag fattade INGENTING! Vilket man inte gör medan man är fast i det, man blir förblindad av det.

Jag kommer under några inlägg att berätta lite närmare om dom olika formerna av new-age jag har varit inne i för att ni som utövat/ utövar det ska förstå att det inte är bra, och ni som arbetar med själavård ska kunna få en inblick i vad det handlar om för att kanske bättre kunna hjälpa.

Jag vill avsluta med ett bibelord som står i 5 Mosebok 18:10-11:

Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med, spådom,teckentydning,svartkonst eller häxeri, ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och ingen som söker råd hos de döda. 

Var välsignad!

Reinkarnation

Efter att vårat fjärde barn fötts, såg jag skepnaden av en gammal mans ansikte, i barnets ansikte, flera gånger under dom dagar vi var kvar på sjukhuset. Glädjen var då total hos mig, som nu trodde att jag fött en "mästare", en som har levt många liv. Reinkarnationstanken är, att du återföds tills du har levt så många liv och utvecklats till sådan fullkomlighet, så att du slipper födas igen, utan du tas nu upp i det gudomliga. Och det var det som jag nu trodde var fallet med mitt barn.
Detta gjorde mig oerhört stolt och jag började nu gräva mig ännu djupare ner i olika grenar av new-age, jag plockade alltså på fler "rätter" på min "tallrik" från "smörgåsbordet". Jag ville lära mig så mycket som möjligt.

Jag insåg inte då, hur fel detta var och vart det skulle leda mig!

Var välsignad!

Släktled

Vi började ganska snart upptäcka att våran dotter också såg andar. Sådant kan följa i släktled och jag upptäckte under åren, när jag började prata med min släkt om det här, att det också fanns flera generationer av kvinnor som "såg". Både mamma, mormor, gammelmormor och troligtvis även hennes mamma såg andevärlden. Hade jag inte öppnat upp mig via chocken, vid mordet av min kusin, så hade det förmodligen ändå hänt, att jag gjort det senare i livet, pga att det redan fanns i släkten. 
Så även om man själv inte håller på med new-age, så kan man ha en viss påverkan av den världen ändå, om ens förfäder varit inblandade i det ockulta på något sätt. Men som kristen, med den vetskapen, går det att i bön bryta detta över sig själv. 

Efter tre år kom vårat andra barn och när hon var några månader gammal flyttade vi från lägenheten vi bodde i, där spökerierna började, till ett hus. Men andligt sett blev det INTE lugnare, utan det blev bara mer och mer rörigt runt oss ju mer jag sökte.
När vårat andra barn hade blivit några år, mådde hon inte bra av "aktiviteterna" i huset. Hon ville inte somna själv och hon tittade mig alltid över axeln när hon skulle sova och höll nattkramen länge länge. Hon ville inte bli lämnad. Vi mådde otroligt dåligt av att hon var så varje kväll, så jag kontaktade för första gången ett medium, för att få hjälp med hur jag skulle kunna hjälpa min dotter. Jag visste inte bättre då.
 Ett medium är en person som tömmer sin egen tankevärld, för att öppna sitt sinne till att bli en kanal för andliga krafter, och för att kunna ta emot information från den andliga dimensionen. Ett medium kopplar samman med den andliga dimensionen genom demoner, dvs genom orena andar.
Detta visste jag inte om när jag var involverad i new-age. 

Jag tar då alltså kontakt med det här mediet och får reda på att också denna dotter ser andar. 

Har du varit i new-age och mår dåligt av det?
Finns det i ditt släktled och det behöver brytas över dig?

Jag har även här fått ovärderlig hjälp i själavård!

Ge inte upp hoppet, hjälp finns att få!

Var Välsignad! 

Destination andevärlden

Vid 19 års ålder träffade jag min man Janne och redan efter två år blev vi välsignade med vårt första barn. Detta med att ha fått ett barn gjorde att jag mer och mer började tänka mer intensivt på min kusin igen, vilket gjorde att jag skulle göra allt för att försöka få "kontakt" med henne där HON befann sig. Vilket jag inte hade någon riktig koll på var det var. Så det beslutade jag mig för att ta reda på.
När vår dotter bara var några månader gammal, begav jag mig med beslutsamma steg ner till biblioteket för att se om jag kunde hitta någon bok om hur jag skulle få reda på det. Det konstiga är att jag går raka vägen fram till en hylla, som om jag blivit ledd dit, och hittar böcker av ett medium som bor i samma stad. Där börjar den andliga resan på riktigt, där börjar jag också förstå vad det var jag hade sett och upplevt sen min kusin mördades. Där började också spökerierna i vårat hem och som följde oss fast vi flyttade därifrån.
Efter att ha lånat böckerna går jag också förbi en affär och köper en skiva med kristna sånger och psalmer. Varför vet jag inte. Men där och då börjar en ännu hemskare kamp i mitt liv, vilket inte skulle få ett slut förrän ca 20 år senare.Jag skulle under dessa år få en hemsk resa och djävulen hade ett mål med den resan, destination Helvetet. Även om det många gånger under livet skulle komma att kännas som om jag redan befann mig i närheten av den platsen, så hade Gud helt andra planer för mitt liv, vilket jag är oerhört tacksam för idag.

Var Välsignade!

Sökandet börjar

Jag går som i ett töcken av saknad efter min kusin, samtidigt som mitt fysiska mående blir sämre och sämre av alla mina rädslor. Jag har andeväsen "packade" i mitt sovrum, som vid värsta rusningstid på centralen i Stockholm. Det är så kompakt, så när jag ska ta mig till sängen på andra sidan rummet får jag i stort sett skjuta andeväsendena åt sidan för att jag ska komma fram. Sen lägger jag mig i sängen och försöker sova. Jag sover i fosterställning, konstant rädd, konstant spänd. Nu är det inte bara jag som ser andar, utan båda mina syskon gör det också. 
Det här att jag lever i den här rädslan och med den här spänningen i kroppen gör att min kropp en dag säger ifrån, och jag har sån värk att jag inte ens kan resa mig upp ur sängen. Då är jag 15 år och det har gått 7 år sedan mordet på min kusin.

Min mamma i stort sett bar mig till bilen och körde mig till Akademiska sjukhuset, där både läkare, överläkare och annan sjukvårdspersonal undersökte mig och tog prover på mig, men INGEN hittade något som helst fel på mig, förutom att dom såg att jag mådde dåligt och hade väldigt ont. Jag blev hemskickad med reumatikermedicin, vilket inte hjälpte mot mina problem. Jag behövde hjälp av annat slag.

När nu läkarna inte hittade något fel på mig och medicinen inte hjälpte, beställde min mamma tid på ett hälsohem åt oss, så att jag kunde få den hjälp jag behövde där, trodde hon i alla fall. Jag fick zonterapi, vegetarisk kost och olika typer av fotbad och jag upplevde mig själv må mycket bättre. 
Där och då, 15 år gammal började mitt sökande inom kost och alternativa behandlingsmetoder för att jag skulle må bättre fysiskt. Jag återkom en kort tid därefter för att själv gå min första zonterapikurs. Eftersom jag var så ung var alla så entusiastiska av mitt intresse, så jag fick även vara med en naturläkare när han "flyttade runt" på "energier" i en hjärtsjuk kvinnas kropp för att hon skulle må bättre. Det kändes då både otäckt och spännande och väckte mitt intresse för andliga erfarenheter. 

Men det här är INTE rätt väg att gå! Mitt sökande skulle bara få mig att må sämre och sämre! Men det visste jag inte då!

Var Välsignad!

Dagen efter

Dagen efter att det hemska hände, gick jag till skolan som vanligt. Min mamma var ju i stort sett inte kontaktbar i sin sorg, så jag kunde ju lika gärna gå dit. Själv var jag ju också "låst" i mina känslor, så jag tyckte att jag klarade mig fint. Men i själva verket, som alla förstår, så var det absolut INTE så. Det var chocken, traumat som gjort mig sån. 

Men nu var det alltså onsdag morgon och dags att ge sig av till skolan. Vad jag ABSOLUT INTE var förberedd på, var vad som skulle hända när jag öppnade ytterdörren. Jag öppnade den och klev rakt ut i ANDEVÄRLDEN! Jag hade av chocken totalt öppnat mig för den andliga verkligheten och fattade INGENTING av vad jag såg, förrän senare i livet! Där var varelser som inte går att beskriva med den här världens ord! Det var INTE ett barns rädsla över spöken under sängen, utan ANDEVÄRLDEN! Fruktan kom in i mitt liv! Jag blev rädd för en massa saker! Människor som gick bakom mig, dockor som hade ögon som stirrade på mig, brevinkast där jag såg mörka varelser komma in, listan kan göras lång. Jag kände en andevarelse som "klibbade" fast på mig den dagen och som inte gav vika förrän den dagen då jag blev frälst och befriad.
Jag fick en sån otroligt stark dödsångest som förlamade mitt liv under många många år. Jag hade ju trott att man levde sitt liv och när man blir gammal så dör man. Inte att man kunde dö som barn. Jag levde nu i ett stort mörker. Jag var bunden och begränsad i mitt liv av den andliga världen. Så kom det att vara till den dag jag fick ett möte med Jesus och allt kom att brytas, bindas och läkas i Jesu Kristi namn.

Jag fick heller aldrig ta ett riktigt farväl av min kusin, eftersom jag inte fick följa med på begravningen och detta fick förödande konsekvenser för mig senare i livet.Men mer om det i nästa inlägg.


Var välsignad!

Den mörka dagen

Jag minns dagen med väldigt klar skärpa trots att det har gått över 40 år. 
Jag ser för mitt inre hur jag och min kusin, efter lunchen hos min mormor, i lägenheten, leker bakom soffan som står en bit från väggen, just tillräckligt för att vi ska kunna "bo" där i våran lek. Vi leker som vanligt uppslukade av varandra och blir flera gånger tillsagda att släppa in våra syskon i leken. Vi svarar "ja" varje gång, men vi ser bara varandra när vi leker, så dom andra tröttnar till slut och går och gör något annat. 
Detta var en söndag och framåt kvällen var det dags att åka hem. Vad vi då inte förstod, eller för den delen inte kunde veta, var att det var sista gången vi skulle ta farväl av varandra. Uppbrotten var alltid jobbiga, eftersom vi aldrig visste när vi skulle ses nästa gång, eftersom vi bodde ca 9 mil ifrån varandra. Men efter den här dagen skulle vi aldrig mera ses. Måndagen kom och det var alltid då jag längtade som mest efter min kusin, alltid dagen efter vi setts, för att sedan sakta avta till nästa gång vi sågs.

På tisdagen när jag kom hem från skolan, såg jag både min styvfars och hans föräldrars bil på parkeringen vid vårat hus, vilket aldrig hände en vanlig vardag, då dom alla arbetade. Jag saktade in mina steg och funderade på vad som hade hänt. Varför var dom hemma mitt i veckan? 
När jag kom in i huset hörde jag min mamma gråta i ett annat rum. Min styvfar var hos henne och dom talade om för mig vad som hänt. Att min kusin blivit mördad, att jag aldrig skulle få träffa henne igen. 
Hela mitt inre rasade ihop, men jag visade ingenting utåt, jag hade hamnat i ett chocktillstånd. Det var som om alla mina känslor låstes inne där och då. Min mamma som själv mått dåligt i hela sitt liv var inte kapabel att trösta, så jag fick klara mig själv i min sorg. När människor frågade hur det var, sa jag bara att allt var okej. Det var lättast så, det blev inga följdfrågor då.

Jag kan inte ens komma ihåg att jag grät den dagen, men jag har gråtit många tårar över det här, när jag efter många år som kristen fick hjälp i själavård, för att läka alla dessa hemska sår och själva chockupplevelsen.  

Såren och sorgen blev inte bättre av att alla tidningar i landet verkade skriva om mordet och att bilder på min kusin fanns på varenda löpsedel, under flera dagar.Vart jag än gick eller åkte så fanns hon där på bild. Jag lider med människor än idag när media ska "gotta" sig i andras sorg för att sälja lösnummer.

Du som varit utsatt för chock eller trauma på något sätt, det finns hjälp att få!

Var välsignad!

Barndom och uppväxt

Jag är uppväxt i en familj som bestod av mamma, styvfar och två halvsyskon. Min egen biologiska pappa fick inte vara en del av min uppväxt och mitt liv pga olika omständigheter. Jag saknade honom konstant och trodde att mitt liv skulle bli enklare om han bara fanns där. Jag tyckte inte om min styvfar, och talade ofta om för honom när han sa åt mig något, att han inte hade rätt att göra det, för han var inte min pappa.
Livet komplicerades mycket mer för mig genom att min mamma alltid mådde psykiskt dåligt. I stort sett hela sitt liv gjorde hon det, och hon gick på starka mediciner dygnet runt. Man visste aldrig från dag till dag vilket humör hon var på och hur hennes temperament var just då.
När jag blev äldre, lärde jag mig att känna in hennes känsloläge i atmosfären, innan jag klev in innanför dörrarna efter skolan, för att något sånär veta hur jag skulle bete mig i hemmet den dagen.  
Detta gjorde mig till slut väldigt känslig för alla människor i min omgivning och jag kände av i stort sett allt och alla. Detta gjorde naturligtvis att jag mådde väldigt dåligt.

Mina "andningshål" som barn var när vi åkte hem till min styvfars föräldrar, min gammelmormor, men allra mest när vi åkte till mormor i stugan eller till lägenheten och min jämnåriga kusin var där. Hon var inte bara min kusin, hon var också min allra bästa vän. När vi träffades gick vi så helt upp i varandra, att vi i stort sett varken såg eller hörde dom andra som fanns runt omkring.
Hon hade också sina problem på hemmaplan, av en pappa som misshandlade hennes mamma.

Detta var stunder av frihet, att bara få vara med varandra! Även om vi båda hade syskon som lekte runt omkring oss och ville vara med, så var det bara vi, som instängda i en bubbla, utestängande omvärlden.


Du som läser det här kanske själv har varit med om en jobbig uppväxt, där mycket har hänt som kanske fortfarande inte vill släppa sitt fäste i ditt liv.
Jag har fått ovärderlig hjälp i själavård med det här, och lever idag fri från allt det jobbiga detta skapade under min barndom och uppväxt. Och som det står i Johannesevangeliet 8:36 i Bibeln: Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.
Mer om hur det gick till berättar jag längre fram. Först vill jag fortsätta att berätta om min barndom i nästa inlägg.

Var välsignad!

New-Age

Hade tänkt att börja berätta mitt liv från början, men har fått frågan: "Vad är new-age?"
Så jag vill börja med att berätta lite om det.

New-Age betyder "Den nya tidsåldern". Allt som uppfattas som alternativa behandlingsmetoder, olika religioner och livsfilosofier kan sättas in i begreppet.

Man vill inom new-age avslöja dolda verkligheter, sådant vi med våra ögon inte kan se.

Det finns ingen synd inom new-age, det finns inget rätt eller fel.
Var och en ska hitta sin egen väg i den här röran av olika metoder. Det är som ett stort andligt "smörgåsbord" där du plockar ihop det som passar just DIG. Kom och "ät" det DU tycker är gott.
Men, new-age är dödligt! Det har en fin yta, men är ett gift som sakta dödar! Vilket jag kommer att berätta mer om längre fram i mitt vittnesbörd.

Vad finns då på det här "smörgåsbordet"?
Det som är mest populärt idag är väl yoga, mindfulness, akupunktur, men vi har också tex zonterapi, regression till tidigare liv, spådom, olika meditationer, olika healingmetoder mm mm. Listan kan göras väldigt lång och det uppkommer hela tiden fler och fler metoder.

Många mår idag dåligt av att ha halkat in på det här, men hjälp finns att få! Kommer också att berätta om det längre fram.

Ge inte upp hoppet!

Var välsignad!