Dagen efter

Dagen efter att det hemska hände, gick jag till skolan som vanligt. Min mamma var ju i stort sett inte kontaktbar i sin sorg, så jag kunde ju lika gärna gå dit. Själv var jag ju också "låst" i mina känslor, så jag tyckte att jag klarade mig fint. Men i själva verket, som alla förstår, så var det absolut INTE så. Det var chocken, traumat som gjort mig sån. 

Men nu var det alltså onsdag morgon och dags att ge sig av till skolan. Vad jag ABSOLUT INTE var förberedd på, var vad som skulle hända när jag öppnade ytterdörren. Jag öppnade den och klev rakt ut i ANDEVÄRLDEN! Jag hade av chocken totalt öppnat mig för den andliga verkligheten och fattade INGENTING av vad jag såg, förrän senare i livet! Där var varelser som inte går att beskriva med den här världens ord! Det var INTE ett barns rädsla över spöken under sängen, utan ANDEVÄRLDEN! Fruktan kom in i mitt liv! Jag blev rädd för en massa saker! Människor som gick bakom mig, dockor som hade ögon som stirrade på mig, brevinkast där jag såg mörka varelser komma in, listan kan göras lång. Jag kände en andevarelse som "klibbade" fast på mig den dagen och som inte gav vika förrän den dagen då jag blev frälst och befriad.
Jag fick en sån otroligt stark dödsångest som förlamade mitt liv under många många år. Jag hade ju trott att man levde sitt liv och när man blir gammal så dör man. Inte att man kunde dö som barn. Jag levde nu i ett stort mörker. Jag var bunden och begränsad i mitt liv av den andliga världen. Så kom det att vara till den dag jag fick ett möte med Jesus och allt kom att brytas, bindas och läkas i Jesu Kristi namn.

Jag fick heller aldrig ta ett riktigt farväl av min kusin, eftersom jag inte fick följa med på begravningen och detta fick förödande konsekvenser för mig senare i livet.Men mer om det i nästa inlägg.


Var välsignad!