Ett medium på besök

I flera år innan jag blev sjuk hade jag försökt få ett av de mediala kändisarna att komma hem och arbeta tillsammans med mig i mitt hem. Jag hade i flera år arbetat med olika grupper av människor i mitt hem där vi tränat medialt, gett varandra healing och kanaliserat tillsammans. Men jag tyckte att vi behövde mera input utifrån så jag försökte få hit det här mediet för att arbeta med oss men misslyckades.

Jag hade nu varit sjuk i närmare två år och hade inte kunnat ge mina grupper det jag tyckte de behövde och jag saknade det, så nu ansträngde jag mig för att verkligen få hit mediet. Han var svår att få tag i men jag lyckades till slut. Jag tålde fortfarande inte människor fullt ut då dessa fortfarande var för "uppladdade", så mina vänner fick komma en och en under korta stunder efter att ha lagt allt med batterier inklusive mobiler avslaget i bilen. Men nu var han här, i oktober 2008 kom han, en medial kändis, på besök i vårat hem för att ge tarotkonsultationer, prata med döda anhöriga och ge en provapåkurs i att se auran, använda pendel och lära oss läsa en kristallkula. Jag ville ju att mina vänner skulle få fortsätta utvecklas även om jag inte orkade hjälpa dem. 

Det blev ännu mer turbulens andligt i huset efter att han varit där, jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det kunde bli värre i det jag gick igenom andligt, men nu fanns ingen vila att få bara turbulens dygnet runt. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, det kändes som om jag inte fick plats i mitt eget hem längre, det var fullt av varelser som krävde sin rätt att få vara där.

Mediet hade dragit ytterligare en massa andar/demoner till vårat hem, vilket man gör då man arbetar med konsultationer av detta slag på en plats.  Det var extremt hög aktivitet i andevärlden i vårt hem och vi hade det jobbigt i familjen av det här. Jag ringde flera gånger till honom för att han skulle rensa bort andarna i vårat hem efter att han varit där, men han gjorde det inte och min frustration över detta var stor. Och som jag vet idag så går det ju inte att rensa bort onda andar med onda andar, det är ju bara kraften i Jesu blod och en människas omvändelse som kan åstadkomma det.

Men i efterhand har vi fått se hur allt detta negativa har fått vara en del i det som gjorde att allt fick vändas och bli till något positivt. Men mer om detta i ett senare inlägg.

Var välsignad! 

Boken bibeln

Två år av att bara försöka överleva och inte veta OM jag kommer överlever det jag går igenom. Två år av att absolut inte fatta vad som egentligen händer i kroppen eller i mitt andliga liv. Jag sitter nu helt isolerad i vårat hem i drygt två år. 

Jag upplever saker i andevärlden som jag önskar att inget har behövt uppleva, jag ser saker i andevärlden som jag önskar att ingen har behövt se. Men detta är nu min vardag. Jag sov ofta med en bibel i famnen, en bibel som jag i mitt new-ageliv använt till att "avstöra" bostäder, arbetsplatser, skolor och människor. 

Jag trodde att BOKEN bibeln skulle rädda mig från det jag upplevde, oftast nattetid. Jag hade ju inte någon större kunskap om vad som stod i bibeln, jag hade ju bara använt boken bibeln till att hålla den framför mig till beskydd vid utdrivning av onda andar. Som new-ageare hade jag heller ingen relation till Gud Fadern. Ändå låg jag nu här nattetid och trodde att boken bibeln skulle rädda mig från alla onda andar som visade sig och attackerade mig.

Vad är då dessa onda andar jag pratar om?

Det är demoner, orena andar. Dessa behöver och söker en kropp för att kunna komma i kontakt med och för att kunna agera här i världen, i det fysiska. Gud skiljde den fysiska och andliga världen åt, därför behöver de en kropp. Andar och demoner finns överallt i världen och även här i Sverige.

I mitt tillstånd där jag hade öppnat upp mina "kanaler" för fullt genom mitt sökande i new-age, genom traumat jag gått igenom och dessutom genom att generationer tillbaka i min släkt var öppna för andevärlden så  hade jag varit ett lättillgängligt byte för andevärlden och det fick jag massivt lida för nu. Jag var full av andar både i min kropp och i mitt liv. 

Men ingen eller inget är för svårt för Gud att rätta till bara vi ger oss helt och fullt till Honom.

Fortsättning följer!

Var välsignad!

 

Det kom att bli ännu värre

Ett kort tag efter händelsen på åkern känns det som om helvetet bryter lös totalt i mitt liv!
Jag förstod överhuvudtaget inte vad som hände med min kropp. Jag hade konstiga hjärtklappningar, jag hade konstiga krypningar och det kändes som om det surrade i hela kroppen. Jag var jättetrött, men kunde inte sova, illamående och klarade knappt av att äta pga det. Jag uppsökte en funktionsmedicinsk klinik för jag trodde att de kunde hjälpa mig nu när läkarna inte kunde det. Där fick jag vitaminer och mineraler, där dosen kunde vara flera hundra och andra flera tusen gånger dagsbehovet. Det här blev till slut alldeles för mycket för min kropp.
Sista gången jag var där på behandling fick jag, när jag ligger på britsen för behandling, se ett stort vitt sken i taket och på båda sidor om det skenet får jag se två stora "saftblandare", sådana orangefärgade varningslampor som finns på tex lastbilar och traktorer. Jag ser hela den här bilden medan jag ligger där på britsen och jag funderar om den här varningen är till mig eller till kvinnan som behandlar mig. I efterhand har jag förstått att det var till mig. Den här gången fick jag ännu mer burkar med vitaminer och mineraler med mig hem som kvinnan den dagen provade ut genom kinesologi, det betydde att hon fick mig att ta en hel massa tabletter på plats under tiden hon undersökte om jag blev stark eller svag av dessa tabletter. De jag blev "stark" av fick jag svälja direkt.
Det här blev sista droppen för min kropp som totalt gjorde revolt! Nu fick det vara nog!

På vägen hem från den funktionsmedicinska kliniken känner jag hur jag håller på att lämna min kropp. Där och då blir det en totalkollaps av kroppen och den tål nu i stort sätt INGENTING! Jag tål inte längre mat, mobiler, el, kläder, hudvårdsprodukter, rengöringsmedel, metall, batterier, människor...Ja, listan kan göras mycket lång.

En dag när jag sitter på övervåningen, i stort sett det enda stället jag klarar av att vara på, kände jag i hela kroppen att det hände något annorlunda i huset när min man kom hem från jobbet, för min kropp började vibrera. Han hade glömt bort sig och tagit med sig en aluminiumburk in och min kropp, i det tillstånd den var i, kände av förändringen som skedde i huset av den burken utan att veta av att den kom in i huset. Så känslig var min kropp.

Jag var nu helt isolerad och bunden till mitt hem. Jag kom inte ut i samhället och jag kunde inte ta hem människor hit för min kropp reagerade på människor utifrån då de var för "uppladdade" för att jag skulle kunna träffa dem.

Eftersom jag inte tålde mat fick jag ändå försöka att äta lite av det jag ändå reagerade minst på. Detta gjorde att jag gick ner väldigt mycket i vikt. När vågen visade 43 kg slutade jag att väga mig, det blev för jobbigt psykiskt. Jag visste ju inte om jag ens skulle överleva det här.

Så än en gång vill jag påminna om att new-age är ett gift som sakta dödar! Du bryts ner successivt, hälsomässigt, känslomässigt och ekonomiskt.

Jag är väldigt glad, när jag ser tillbaka, att vi bor i ett gammalt hus med vedspis där vi kunde baka och laga mat eftersom vi inte kunde ha elen på i huset. Vi gjorde så att vi endast hade el på till kylskåpet, men det kunde inte jag gå i närheten av under en period på nästan två år. När de andra tvättade och städade fick jag vara ute. Sommar som vinter. Var det alldeles för kallt fick vi tvätta för hand. Eller snarare de andra, för jag var oftast alldeles för svag. Mobiler, datorer, tv, allt sådant fick vi klara oss utan i över två år, så det är lite komiskt att läsa de här annonserna på Facebook där de frågar om du skulle klara dig utan el, mobil och dator i 30 dagar. Ja, tänker jag, vi som hel familj klarade det här i drygt två år.

Fortsättning följer!

Var välsignad!

Fortsättning på min historia

Efter att jag har berättat om HUR jag hamnade i new-age, HUR jag sökte och VARFÖR jag sökte, lite om VAD jag gjorde i det och lite grann om en del av de olika "rätterna" som fanns på MITT smörgåsbord, vill jag nu fortsätta berättelsen om mitt liv.
Mitt mål i allt mitt sökande har alltid varit att först och främst "hitta" min döda kusin, men också att få må bra fysiskt och psykiskt, vilket jag inte hade gjort sen hon blev mördad.

De mörka makterna fick mig bara att må sämre och sämre, vilket gjorde att jag sökte mer och mer för att få må bra. Jag var rädd för i stort sett allt och alla. Jag hade en väldigt jobbig dödsångest som rev och slet i mig. Vad jag inte förstod var att jag hela tiden skulle fortsätta må dåligt av det jag sökte i, för jag sökte INTE på rätt "sida".

Jag hade konstant ont i magen och kroppen, vilket började redan i tonåren. Värken och min konstant spända tillvaro gjorde att läkarna började "hitta" sjukdomar på mig i vuxen ålder. Inflammationer, infektioner, artros, skolios och fibromyalgi.
När jag fick fibromyalgidiagnosen sa jag till läkaren att jag INTE hade fibromyalgi, det var som om det kändes i hela kroppen att just DET handlade om någonting annat.

Kurserna, livet, det dåliga måendet...Det var som om allt bara snurrade i värsta farten. Mitt i allt detta hade jag olika grupper av människor som kom hem till mig för att vi skulle träna tillsammans i andekontakt, reiki, tarotkort, kanalisering mm. Jag tog också emot människor på olika behandlingar, men åkte också iväg för att själv bli behandlad i någon typ av terapi.

Jag och min mentor inom new-age brukade träffas själva ibland för att kanalisera tillsammans. En dag bestämde vi oss för att gå ut på en gammal åker i skogen, där jag i en syn hade sett ett rymdskepp landa.
Av någon anledning går jag hem före henne och får då se en man som brukar, i mina ögon, tränga sig på i mina inre resor och i mina regressioner, för att tala om för mig vad jag ska göra istället för det jag håller på med. Mannen brukade jag kalla "mannen i nattsärken" och han ville visa på mig en annan man som jag kallade "mannen i molnet". Jag tyckte bara att han var jobbig och sköt hela tiden bort honom eftersom det JAG höll på med var MYCKET häftigare.

Men här stod han nu på åkern, mitt framför mig, och ber mig säga vilka de är eller så kommer de att vända om säger han. Jag känner hur hela mitt inre skriker: "Nej!!! Gå inte ifrån mig!!!"
Där och då säger jag deras riktiga namn: "Gud och Jesus." Och jag är HELT övertygad om att detta blev min räddning i det som skulle komma sen.

Mer om det i nästa inlägg.

Var välsignad!