Mitt mål i allt mitt sökande har alltid varit att först och främst "hitta" min döda kusin, men också att få må bra fysiskt och psykiskt, vilket jag inte hade gjort sen hon blev mördad.
De mörka makterna fick mig bara att må sämre och sämre, vilket gjorde att jag sökte mer och mer för att få må bra. Jag var rädd för i stort sett allt och alla. Jag hade en väldigt jobbig dödsångest som rev och slet i mig. Vad jag inte förstod var att jag hela tiden skulle fortsätta må dåligt av det jag sökte i, för jag sökte INTE på rätt "sida".
Jag hade konstant ont i magen och kroppen, vilket började redan i tonåren. Värken och min konstant spända tillvaro gjorde att läkarna började "hitta" sjukdomar på mig i vuxen ålder. Inflammationer, infektioner, artros, skolios och fibromyalgi.
När jag fick fibromyalgidiagnosen sa jag till läkaren att jag INTE hade fibromyalgi, det var som om det kändes i hela kroppen att just DET handlade om någonting annat.
Kurserna, livet, det dåliga måendet...Det var som om allt bara snurrade i värsta farten. Mitt i allt detta hade jag olika grupper av människor som kom hem till mig för att vi skulle träna tillsammans i andekontakt, reiki, tarotkort, kanalisering mm. Jag tog också emot människor på olika behandlingar, men åkte också iväg för att själv bli behandlad i någon typ av terapi.
Jag och min mentor inom new-age brukade träffas själva ibland för att kanalisera tillsammans. En dag bestämde vi oss för att gå ut på en gammal åker i skogen, där jag i en syn hade sett ett rymdskepp landa.
Av någon anledning går jag hem före henne och får då se en man som brukar, i mina ögon, tränga sig på i mina inre resor och i mina regressioner, för att tala om för mig vad jag ska göra istället för det jag håller på med. Mannen brukade jag kalla "mannen i nattsärken" och han ville visa på mig en annan man som jag kallade "mannen i molnet". Jag tyckte bara att han var jobbig och sköt hela tiden bort honom eftersom det JAG höll på med var MYCKET häftigare.
Men här stod han nu på åkern, mitt framför mig, och ber mig säga vilka de är eller så kommer de att vända om säger han. Jag känner hur hela mitt inre skriker: "Nej!!! Gå inte ifrån mig!!!"
Där och då säger jag deras riktiga namn: "Gud och Jesus." Och jag är HELT övertygad om att detta blev min räddning i det som skulle komma sen.
Mer om det i nästa inlägg.
Var välsignad!
Jag och min mentor inom new-age brukade träffas själva ibland för att kanalisera tillsammans. En dag bestämde vi oss för att gå ut på en gammal åker i skogen, där jag i en syn hade sett ett rymdskepp landa.
Av någon anledning går jag hem före henne och får då se en man som brukar, i mina ögon, tränga sig på i mina inre resor och i mina regressioner, för att tala om för mig vad jag ska göra istället för det jag håller på med. Mannen brukade jag kalla "mannen i nattsärken" och han ville visa på mig en annan man som jag kallade "mannen i molnet". Jag tyckte bara att han var jobbig och sköt hela tiden bort honom eftersom det JAG höll på med var MYCKET häftigare.
Men här stod han nu på åkern, mitt framför mig, och ber mig säga vilka de är eller så kommer de att vända om säger han. Jag känner hur hela mitt inre skriker: "Nej!!! Gå inte ifrån mig!!!"
Där och då säger jag deras riktiga namn: "Gud och Jesus." Och jag är HELT övertygad om att detta blev min räddning i det som skulle komma sen.
Mer om det i nästa inlägg.
Var välsignad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar