Två år av att bara försöka överleva och inte veta OM jag kommer överlever det jag går igenom. Två år av att absolut inte fatta vad som egentligen händer i kroppen eller i mitt andliga liv. Jag sitter nu helt isolerad i vårat hem i drygt två år.
Jag upplever saker i andevärlden som jag önskar att inget har behövt uppleva, jag ser saker i andevärlden som jag önskar att ingen har behövt se. Men detta är nu min vardag. Jag sov ofta med en bibel i famnen, en bibel som jag i mitt new-ageliv använt till att "avstöra" bostäder, arbetsplatser, skolor och människor.
Jag trodde att BOKEN bibeln skulle rädda mig från det jag upplevde, oftast nattetid. Jag hade ju inte någon större kunskap om vad som stod i bibeln, jag hade ju bara använt boken bibeln till att hålla den framför mig till beskydd vid utdrivning av onda andar. Som new-ageare hade jag heller ingen relation till Gud Fadern. Ändå låg jag nu här nattetid och trodde att boken bibeln skulle rädda mig från alla onda andar som visade sig och attackerade mig.
Vad är då dessa onda andar jag pratar om?
Det är demoner, orena andar. Dessa behöver och söker en kropp för att kunna komma i kontakt med och för att kunna agera här i världen, i det fysiska. Gud skiljde den fysiska och andliga världen åt, därför behöver de en kropp. Andar och demoner finns överallt i världen och även här i Sverige.
I mitt tillstånd där jag hade öppnat upp mina "kanaler" för fullt genom mitt sökande i new-age, genom traumat jag gått igenom och dessutom genom att generationer tillbaka i min släkt var öppna för andevärlden så hade jag varit ett lättillgängligt byte för andevärlden och det fick jag massivt lida för nu. Jag var full av andar både i min kropp och i mitt liv.
Men ingen eller inget är för svårt för Gud att rätta till bara vi ger oss helt och fullt till Honom.
Fortsättning följer!
Var välsignad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar