Jag har nu under en tid kunna prata i en väggfast telefon, men bara några minuter åt gången då jag fortfarande mår dåligt av den efter en stund. I ett av dessa korta samtal pratar jag med min mamma, en person som mått väldigt dåligt hela sitt liv. Vi har, sen jag var 17 år, bara haft sporadisk kontakt i perioder. Under min tid i isolering har vi haft kontakt i stort sett hela tiden, men i det här telefonsamtalet där hon inte får sin vilja fram med mina barn så väljer hon att lämna mig igen, vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på. Jag blir helt frustrerad att hon gör så, att när jag verkligen behöver henne i det jag sitter i då väljer hon att lämna mig igen. Vi avslutar samtalet och jag fullständigt bryter ihop och bara gråter samtidigt som jag tittar upp mot himlen och ropar ut: "Snälla, ge mig en elöverkänslig kvinna som har blivit frisk!!!"Jag vet egentligen inte till vem eller vad ropet går ut, då jag förmodligen tror att det går rakt ut i den universella energin, rakt ut i universum där jag tror att alla änglar, vägvisare och andra högt stående varelser som jag har samarbetat med under hela min new-age tid befinner sig. Men det är inte de som svarar eftersom jag ropar på hjälp från djupet av mitt hjärta. Det är Gud som sänder svaret, vilket jag då inte vet.
Gud är god och han såg till att utnyttja detta tillfälle till fullo! Att min mamma lämnade mig och att jag helt gav upp i mig själv var det som behövdes för nu fanns det en öppning för HONOM att förverkliga SINA planer i mitt liv. Det var dags för honom att sätta in det tunga artilleriet i form av en finsk kvinna.
Var välsignad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar