När jag var liten var min morfar kyrkvaktmästare i olika församlingar och jag var med honom på arbetet ett par gånger och då pågick en söndagsskola någon av de gångerna där jag fick vara med och färglägga bilder på Jesus. När jag gick i högstadiet fick vi göra ett arbete om Jesus, vilket jag högljutt motsatte mig eftersom det inte var "min grej". Vi skulle fylla en anteckningsbok med material utifrån bibeln med text och bilder, jag gjorde tre böcker och tyckte helt plötsligt att det var intressant. Som vuxen har jag INTE tyckt om kristna då jag tyckt att de försökt påverka mig till att bli kristen. Som new-ageare har jag, milt sagt, känt ett starkt motstånd mot kristna och helst inte velat ha med dem att göra. Så det som kom att hända nu när Gud fick in ett stycke ljus i min tillvaro var jag helt oförberedd på.
En vecka efter telefonsamtalet med min mamma, som jag berättade om i det tidigare inlägget, ringer det en för mig helt okänd kvinna till mig. Hon presenterade sig och sa att hon hade fått mitt telefonnummer av ordföranden i elöverkänslighetsföreningen, men visste inte varför. Hon bestämmer sig iallafall för att ringa och kontrollera om jag vill följa med på ett möte med de elöverkänsliga. Jag förklarar min situation och att jag inte kan då jag inte kan lämna huset. Då berättar hon att hon också varit så sjuk tidigare men att hon idag var frisk. När hon säger: "Men idag är jag frisk" kom jag att tänka på vad jag ropat ut en vecka tidigare "Snälla, ge mig en elöverkänslig kvinna som har blivit frisk!!!". Jag tittar upp på himlen på samma sätt som veckan innan, men den här gången säger jag: "TACK!" medan jag fortfarande pratar i telefon. Vi bestämmer att hon ska höra av sig när hon varit på mötet och berätta vad de sa där, men än idag flera år senare vet jag inte vad de sa, för denna kvinna kom med någonting som var mycket kraftfullare än vad jag någonsin hade varit med om.
Var välsignad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar