Den 12 juni 2009 blev min man frälst. Han var tillsammans med några av våra döttrar ute på en kristen sommargård under en ungdomshelg. Första kvällen, ungefär två timmar efter att de kom dit, ringer en av döttrarna och säger "Dom ber för pappa". Min reaktion var att "Vad bra att de ber för honom, att han äntligen tillåter det". "Nej, nej, nej mamma, de ber frälsningsbönen med honom" säger hon då.
För mig låter det så overkligt då en av pastorerna bara några dagar tidigare hade sagt att "Det kommer att dröja länge innan Janne blir frälst eftersom han är så vetenskapligt lagd och vill ha bevis för allt". Men nu hände det alltså! Janne ber frälsningsbönen!
När Janne kommer hem senare på kvällen berättar han att predikanten sagt åt honom att ta med mig ut till gården nästkommande dag. Janne hade tusen ursäkter att det inte skulle kunna ske på grund av att jag inte skulle klara av atmosfären eftersom det fanns så många mobiler på plats. När Janne berättar det här håller mitt inre helt och fullt med honom att det absolut inte kommer att gå, men inom mig reser sig ett JA och det är detta JA som kommer ut genom munnen. Min nästa fråga blir ändå "Hur många ungdomar finns det på plats?" Vilket i min dåvarande värld betydde "Hur många mobiler tror du att det finns på platsen?" eftersom varje ungdom äger minst en mobil. Jag känner i hela mig att jag ska med men med min mänskliga hjärna förstår jag inte hur det ska gå till.
Mer om det i nästa inlägg!
Var välsignad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar