På lördagsmorgonen vaknar jag mycket tidigt och vill åka iväg, eftersom jag känner i min ande att någonting är på gång, vilket jag egentligen hade känt hela veckan. Jag hade gråtit mycket hela veckan och starkt känt den helige Andes närvaro. Den här resan blir ytterligare ett steg för mig, eftersom jag inte varit så långt hemifrån på 2 1/2 år, och dessutom inte varit på ett sånt ställe med så mycket människor och mobiler. Alla familjemedlemmar i bilen tyckte det var en märklig känsla att kunna åka iväg tillsammans.
31 januari 2022
Fri från min elöverkänslighet
Min mans frälsning
Den 12 juni 2009 blev min man frälst. Han var tillsammans med några av våra döttrar ute på en kristen sommargård under en ungdomshelg. Första kvällen, ungefär två timmar efter att de kom dit, ringer en av döttrarna och säger "Dom ber för pappa". Min reaktion var att "Vad bra att de ber för honom, att han äntligen tillåter det". "Nej, nej, nej mamma, de ber frälsningsbönen med honom" säger hon då.
För mig låter det så overkligt då en av pastorerna bara några dagar tidigare hade sagt att "Det kommer att dröja länge innan Janne blir frälst eftersom han är så vetenskapligt lagd och vill ha bevis för allt". Men nu hände det alltså! Janne ber frälsningsbönen!
När Janne kommer hem senare på kvällen berättar han att predikanten sagt åt honom att ta med mig ut till gården nästkommande dag. Janne hade tusen ursäkter att det inte skulle kunna ske på grund av att jag inte skulle klara av atmosfären eftersom det fanns så många mobiler på plats. När Janne berättar det här håller mitt inre helt och fullt med honom att det absolut inte kommer att gå, men inom mig reser sig ett JA och det är detta JA som kommer ut genom munnen. Min nästa fråga blir ändå "Hur många ungdomar finns det på plats?" Vilket i min dåvarande värld betydde "Hur många mobiler tror du att det finns på platsen?" eftersom varje ungdom äger minst en mobil. Jag känner i hela mig att jag ska med men med min mänskliga hjärna förstår jag inte hur det ska gå till.
Mer om det i nästa inlägg!
Var välsignad!
20 januari 2022
Andligt betryck
Söndag den 17 maj 2009 hade jag bestämt mig för att ytterligare en gång ta mig ut ur huset hur dåligt jag än mådde. Då skulle kvinnan som var mitt första bönesvar och som jag skrivit om tidigare vara mötesledare i en församling. Jag får en chock när jag kommer in i kyrkan och får se den andliga påverkan som finns hos kristna, förmodligen utan att de själva förstår det. Jag fick lov att ringa min dåvarande mentor för att få situationen förklarad för mig och dessutom få bön för mina känslor kring det andliga läget i församlingarna. Jag var nyfrälst och förstod inte att många människor inte hade kunskap om den andliga världen i kyrkan.
Många kristna kämpar under andligt betryck som förmodligen påverkar dem mer än vad de inser. Även om en del kristna rent intellektuellt och utifrån bibeln erkänner att andevärlden existerar så tror jag inte riktigt att man räknar med att den ska påverka oss på det sätt som den faktiskt gör. Lika viktigt som det är att förstå hur änglar och demoner påverkar våra liv, lika viktigt är det att inte se demoner i precis allt! Vi människor är väldigt duktiga på egna mänskliga misstag också!
Vi behöver pastorer, församlingsledare och själavårdare i befrielsetjänst. Personer som vågar möta det demoniska utifrån vad BIBELN säger om den andliga verkligheten. Tänk vad mycket lidande människor skulle slippa! Det förvandlar människors liv och jag är ett levande exempel på det!
Var välsignad!
17 januari 2022
Ut ur huset
Då kom äntligen dagen när två pastorer från Livets Ord skulle komma och vara en del i befrielsen av mig. Jag kände mig fortfarande inte riktigt bekväm med att de var just från Livets Ord, men jag bara visste inom mig vad Gud skulle göra den dagen och att jag skulle komma ut ur huset om så bara för en stund efter att de gjort sitt arbete med mig. Absolut inte för vilka de var utan för vad Gud skulle göra genom dem. De kom i april 2009 och det blev en riktig seger!
Samma kväll åkte vi som familj för första gången på två år och fyra månader hem till någon. Vi tog oss igenom hela samhället och till pastorn som ledde arbetet med befrielsen av mig. Det var tufft för mig att göra den här resan och jag mådde inte bra men vi var där en hel timme. Det var FRIHET för någon som suttit isolerad under så lång tid som två år. Jag var fortfarande inte fullständigt helad/ befriad det var en hel del kvar att göra. Jag tålde ännu inte att vara i närheten av mobiler och jag kunde inte äta vad som helst än och jag var fortfarande överkänslig för dofter. Så min isolering pågick ett tag till.
Befrielse för någon som varit så involverad i new-age som jag var tar ofta tid. Mer om det kommer i senare inlägg!
Var välsignad!