Tiden efter bokbålet

Tiden efter bokbålet var väldigt turbulent då den onde absolut inte hade några som helst planer på att lämna mig eller min familj i första taget. Jag är så otroligt tacksam att det fanns så många bedjare runt oss i det vi befann oss i, bedjare som stod med i det andliga kriget som nu utkämpades om mitt och min familjs liv.

I Efesierbrevet 6:12 kan vi läsa: "Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna."

Jag är också väldigt glad att Gud skickat Arja till mig som inte bara hade varit elöverkänslig som mig, utan också hade rört sig inom new-age, så hon visste till viss del vad jag nu gick igenom. Jag hade många telefonsamtal och bönestunder med henne. Det blev mycket arbete med mig för alla tre pastorer som varit med vid bokbålet då de fick komma i omgångar för att stötta mig och be med mig men också driva andevärlden på flykten. De snälla söta andliga guiderna, änglarna och allt annat jag samarbetat med inom new-age visade nu sitt rätta jag och blev plötsligt otäcka groteska varelser som skrämde mig oerhört mycket, så till den grad att jag trodde att jag skulle bli galen. Men det fanns alltid någon där som kunde komma och vara med mig och be med mig. 

Jag hade också turen att pastorn som i den här gruppen av människor hade huvudansvaret för mig hade en fru som blev min "andliga mamma". Trots att detta pastorspar hade fyra relativt små barn vid den här tidpunkten fick jag ringa till dem dygnet runt om jag ville. Jag kände ofta ett behov av att ringa nattetid men bestämt mig för att inte störa då utan jag hade själv satt upp en acceptabel tid att ringa till ca kl 8 på morgonen.  Det fanns så mycket tankar, känslor och funderingar under den här tiden. Jag behövde i stort sett konstant någon som sa "så här står det i bibeln om det här". Upprensningen av mitt gamla liv blev ett stort arbete både för mig och min familj men också för alla runt omkring som hjälpt till längs vägen. Det har funnits så mycket att bena ut, vad var köttsligt, vad var andligt, vad var sår, vad var oförlåtelse och vilka konkreta händelser hörde till vad? Jesus segrade bit för bit och i område efter område i mitt liv. 

Vi har alla behov av andliga fäder och mödrar som nyfrälsta men också längs vägen i vårt kristna liv men då som mentorer där vi tryggt kan ställa frågor men också avlasta våra funderingar, tankar, idéer och händelser i livet och där vi också kan få hjälp i bön och förbön.

För att stötta mig och pastorerna i deras arbete med mig, väljer pastorn att kalla in hjälp från andra församlingar i landet där man tidigare har hjälpt människor i liknande situation som min.

Mer om det i ett kommande inlägg!

Var välsignad! 

En påse böcker

Böcker har alltid varit en stor del av mitt liv och nu gapade bokhyllorna tomma på grund av mängden böcker jag haft. Några dagar efter bokbålet kom pastorn med en påse böcker till mig som jag skulle få låna för att läsa. 

Jag plockar upp böckerna en efter en och studerar titel och bilder på dem, det här var kristna böcker vilket var något alldeles nytt för mig. Jag känner hur dåligt jag mår av att bara hålla i och se på dessa böcker. Jag minns än idag hur en bok speciellt fick mig att må så dåligt att jag gick ut med hela påsen böcker till bilen och ringde pastorn och sa att jag inte kunde ha dessa i huset utan fick lov att gå ut med dem. Då ber han mig beskriva utseendet på boken jag mått mest dåligt av eftersom jag inte kom på titeln på den. Det visar sig att boken handlar om blodsförbundet och han säger: "Det här med blodsförbundet är ganska starka saker så jag kommer över med en bok till om det." Min första reaktion blir då att:" NEJ, ska jag må ännu sämre?"

Men pastorn kommer och boken har han med sig. Han sätter sig mitt emot mig vid köksbordet och börjar prata om dessa böcker och berättar om blodsförbundet. Samtidigt som han gör det börjar en märklig känsla dyka upp i min kropp. En av de andeväsen jag fått med mig i min tid inom new-age börjar röra sig inom mig och jag får en märklig känsla som av en orm som vill ringla sig bort från pastorn och jag får också känslan av att vilja flytta på mig och sätta mig någon annanstans, vilket jag till slut gör då det är alldeles för jobbigt för det som har kommit i rörelse i mig att sitta kvar.

Den onde anden reagerade alltså väldigt starkt på det här med blodsförbundet. Ett bibelord där det står om blodsförbundet är Markus 14:24: "Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många."

En bra bok om Blodsförbundet är: "I blodsförbund med Gud" av Sven Bengtsson

Mer om vad som hände när jag läste några av de andra böckerna kommer i senare inlägg. Nästa inlägg kommer att handla om tiden efter bokbålet som blev en väldigt turbulent tid!

Var välsignad!

Bokbål och frälsning

Jag vill börja med att hänvisa till Apostlagärningarna 19:19 där det står: "Åtskilliga av dem som bedrev trolldom samlade ihop sina böcker och brände upp dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer."

Kvällen var här och vi stod alla ute på gårdsplanen. Jag började med att lägga några böcker i en hög som grund till bokbålet. En man står redo med tändvätska och tändstickor för att tända brasan. Därefter lägger jag på bok efter bok på elden. Pastorn poängterar att det är mitt avslut av det gamla livet och att det bara är jag som ska lägga på mina saker på elden och att de andra bara kommer att se på och be tyst under tiden. Jag ser hur boksidorna slukas och det är en härlig känsla som infinner sig, som ett första steg i befrielsen, det känns som om en tyngd av alla måsten som fanns i böckerna bara lyftes bort och det kändes jättehärligt! På elden hamnade också tarotkorten, änglakorten och allt annat jag använt att spå med. Allt som gick att elda eldades resten lades i tätslutande påsar och lades i sopor på okänd ort av min man och en av pastorerna.

Efter bokbålet gick vi alla in i huset och lovsjöng och bad, jag förstod varken något av sången eller bönen. En stund efter sång och bön fick jag be frälsningsbönen och avsäga mig från allt ockult som jag sysslat med. För mig infann sig en känsla av att ha tagit ett steg i rätt riktning.

I Romarbrevet 10:9 står det: "Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst."

Det var det jag hade gjort nu, jag hade bekänt Jesus som Herre i mitt liv och bett om förlåtelse för allt jag hade gjort fel, så nu var jag frälst. Det här kanske låter som ett val som var lätt att göra, men känslan kring det var som om jag stod högt uppe på ett berg och inte såg vad som fanns nedanför och jag fick lov att bestämma mig för att hoppa eller inte och lita på att någon tog emot mig. Jag valde efter en stund att hoppa och Jesus stod nedanför och tog emot mig i sina armar. Det var en läskig känsla att bara lita på att bli räddad utan att man såg något, men en otrolig känsla av att ha blivit räddad och mottagen i Jesus famn. För mig handlade det om att omvända mig från det onda och överlåta mig till Jesus.

Nu var i stort sett alla mina böcker borta, uppeldade, och i nästa inlägg ska jag berätta om vad som hände mig när pastorn kommer med en påse böcker jag skulle få låna och läsa.

Var välsignad!

Ett förtydligande och ett tack

Jag vill än en gång påpeka att den här bloggen, dessa händelser jag skriver om, är skrivna utifrån hur jag har upplevt det som hände. Det finns ingen fördömelse över någon person eller situation. Vissa saker som gjordes hade absolut kunnat göras annorlunda, men min förhoppning är att vi alla har tagit lärdom av det som hände, att vi tar med oss det som var positivt och att vi lärt oss massor av det som kanske gjordes mindre bra och att vi utifrån det gör annorlunda i framtiden. Jag tror att vi alla gjorde vårt bästa utifrån den kunskap vi hade då.

Än en gång vill jag rikta ett stort TACK till alla som varit delaktiga i min frälsning, i min befrielse och i min fortsatta vandring i livet tillsammans med er och Gud. Jag är otroligt tacksam till er alla! Utan er hade jag inte varit där jag är idag. Det har varit en rolig och härlig men jobbig tid, men det blev ganska bra i slutändan tycker jag. 

Genom att dela min historia hoppas jag kunna hjälpa andra att förstå att om man på olika sätt mår väldigt dåligt så finns det hjälp att få för att ta sig ur ett destruktivt liv.

Var välsignade!

Den programmerade staven

Då var äntligen dagen här, dagen då jag skulle få elda upp mitt gamla liv, dagen då jag skulle få avsäga mig allt det gamla, dagen då jag skulle få ta emot Jesus som min Herre och Frälsare! Det var den andra december 2008.

Jag var fortfarande begränsad i hur jag kunde röra mig på gården och runt omkring på grund av min överkänslighet. Jag hade en programmerad stav i skogen, en stav där jag beordrat andar från de fyra väderstrecken att inta staven för att den skulle bli så kraftfull som möjligt till att använda inom det ockulta, den ville jag nu ha med i elden när vi brände upp allt det gamla, men jag skulle inte kunna gå och hämta den själv eftersom den låg långt utanför gränsen där jag kunde röra mig. Pastorn lovade att han skulle hämta den åt mig i samband med bokbålet.

Men under dagen händer något i mig som gör att jag får en otrolig kraft i mig själv och jag känner att det är jag och ingen annan som ska hämta den staven eftersom det kändes som om det var helt och hållet mitt ansvar att hämta den, men det var också en markering gentemot den onde att jag var på väg att lämna honom.

Kvällen kom och det gjorde också tre pastorer och några andra kristna från den första pastorns församling. Dessa personer var ovärderliga för mig under den perioden som skulle komma, för det här var bara början på en väldigt lång process där många människor skulle komma in i mitt liv med sin hjälp.

Nästa inlägg kommer att handla om bokbål och frälsning!

Var välsignad!

Första kontakten med en pastor

Två veckor efter att jag bestämt mig för att byta sida hör pastorn jag kontaktat via en väninna av sig och vi har en tät telefonkontakt i början. Jag har i efterhand fått höra att mina väninnor, som arbetade på skolan där pastorn hade sina barn, hade uttryckt en oro för mig i det tillstånd jag befann mig i redan ett år innan jag själv ville ha kontakt med honom. Jag hade inte varit redo att lämna det jag höll på med inom new-age vid den tidpunkten och det var precis det pastorn kände när han började be över det. Han bad också att kontakt skulle ske när rätt tid var inne, när Gud ville det och nu var tiden inne för att lämna allt! Nu var jag så trött på all andlig aktivitet i mitt hem och på mitt dåliga mående, så nu ville jag ha hjälp att ta mig ur det ockulta livet och bort från dessa destruktiva krafter, för de var verkligen påfrestande. 

I ett av samtalen samtalade vi om allt material som jag hade samlat på mig under åren i form av böcker, tarotkort, stenar och kristaller, änglakort, pendlar av olika slag, slagrutor och mycket annat. Jag funderade med honom om vi inte skulle elda upp alltihop men det tyckte han inte utan han skulle själv komma och hämta materialet och hjälpa mig att köra det till återvinningscentralen.

Samma dag som han ska komma och köra iväg allt tar han också med boken "Ett år med bibeln" som han vill att jag ska läsa. När han ska åka hemifrån trillar boken av misstag ner på golvet och där sidan ligger öppen står ordet: Bokbål. Detta gjorde att han innan han kom började tänka i banorna av att vi skulle elda upp materialet istället för att kasta det.

När han kommer blir det en bekräftelse för honom att allt måste brännas upp med tanke på mängden material som jag har samlat på mig. Jag blir väldigt glad och lättad över hans beslut då den mängden material av det slaget annars skulle ha kunnat bli väldigt attraktivt för människor att stjäla och därmed skada dem i och med att onda andar är knutna till den typen av materialet. Vi bestämmer att vi ska träffas några stycken några dagar senare och elda upp allt.

Men mer om det i nästa inlägg!

Var välsignad!