Upprättelse

Det djävulen gjorde i mitt liv och det jag tillät honom att göra på grund av okunskap tog Gud och vände till något gott när jag tagit emot frälsningen. Han gjorde detta för att jag skulle kunna användas till hjälp för andra människor.

Jag har aldrig varit en person som velat synas och höras så för mig har det varit väldigt jobbigt att tala om mig själv och mitt liv inför människor. I början av mitt kristna liv önskade jag ofta att jag hade haft en vägg framför mig när jag talade så att människor inte skulle se mig utan bara höra vad Gud gjort i mitt liv. Jag var tidigare sådan att om vi bara var några få personer i ett sällskap så sa jag i stort sett ingenting och i skolan var det en pina att behöva redovisa någonting inför klassen och det var väldigt lätt att vara lägligt sjuk vid sådana tillfällen. 

Jag har under tiden som frälst fått lära mig att bara släppa allt till Gud och lita på att Han tar över ledningen i vad jag ska säga och det brukar bli bäst då. Gud är verkligen stor då jag idag är ute och undervisar, vittnar och predikar. Jag har också varit med i olika program på flera kristna tv kanaler och jag är med och hjälper människor till befrielse genom själavård. 

Jesus försökte redan på new-agesidan visa vad Han ville att jag skulle göra i stället för det jag gjorde, men jag var inte mottaglig för det så jag sköt hela tiden bort Honom för det jag tyckte var både häftigare och intressantare, det vill säga mina andliga guider och vägledare. Men Jesus kom om och om igen och visade mig vad Han ville att jag skulle göra, bland annat scener jag skulle stå och prata på, människor som satt fast i olika saker som behövde befrielse, men allt detta sköt jag bort för det var inte jag och dessutom ville jag inte ha något med Gud eller Jesus att göra.  

Men idag är jag där, jag gör det som Jesus visade mig under min tid i new-age. "Ty för Gud är ingenting omöjligt." (Lukas 1:37)

Bloggen kommer från och med nu skrivas lite annorlunda då jag kommer skriva om mina tankar, tillbakablickar och om min fortsatta vandring och utveckling med Gud.

Var välsignad!

Nästa steg

Jag fick några år tillsammans med Gud i stark gemenskap med Honom, då jag också var ute i församlingar och vittnade om mitt liv, så jag var inte alls beredd på nästa steg Han ville ta mig igenom.

Jag vaknar klockan 03 på morgonen den 23 februari 2015 och kan knappt ta mig ur sängen. Hela världen snurrar och inget läge finns där det snurrar mindre. Jag vet att det är kristallsjuka, ett tillstånd där kroppen inte fattar vad som är upp eller ner, liggande eller stående. Jag tror att detta ska gå över inom en vecka då jag råkat ut för detta tidigare och där det då tog en vecka innan det var över. Men det är inte över efter den tiden så med hjälp tar jag mig till en läkare som säger att jag ska gå i detta tillstånd i tre månader. Jag vet inte varför han säger så men på dagen tre månader är det över. Stressen i kroppen är total. Men under den här tiden börjar Gud att arbeta med mig på det själsliga och andliga planet vilket jag förmodligen inte tagit mig tid med om jag inte hade suttit där jag nu satt då jag i vanliga fall har svårt att vara still. 

Gud arbetade sig igenom allt jag varit med om från det att jag låg i min mammas mage och till vuxen ålder. Han vände ut och in på hela mig och jag hade inte en chans att rymma från det. Jag hade flera härliga bedjande människor runt mig under den här tiden, men det skulle dröja ytterligare sex månader innan jag träffade någon som verkligen kunde hjälpa mig på djupet under en längre tidsperiod. Jag träffade Gertrud Storsjö som idag är både min mentor och själavårdare. Det blev en väldigt tuff tid med mycket ångest, depression, manifestationer och gråt i överflöd. Mitt i allt det jobbiga bad jag Gud att sluta för att jag inte orkade mer för att i nästa sekund tacka Honom för processen och för att Han skulle ta mig igenom på det sätt Han ville. Men jag kunde inte låta bli att försöka hjälpa Gud eftersom jag tyckte att det hela gick för sakta. Men det blev bäst när Han fick göra som Han ville. Jag tog mig verkligen igenom med hjälp av familj, vänner, själavårdare och Gud! Ut ur detta kom jag som en helt annan människa, jag kunde se mig i spegeln ibland under processen och inte riktigt känna igen mig själv. Även i beteendet blev jag annorlunda, till det bättre. Det var en fruktansvärd jobbig tid men så här i efterhand vet jag att jag inte skulle vilja vara utan den tiden.

Var välsignad!

Dopet

Jag hade fått höra att dopet är viktigt när man blivit kristen så jag ville döpa mig så fort det gick men fick till svar att jag inte skulle ha så bråttom med det. Jag frågade flera gånger men tyckte inte att jag fick någon riktig respons på min önskan. Men helt plötsligt får jag en bild av Gud hur min man och jag döper oss tillsammans i Dalälven. När den bilden kommer är det flera månader kvar innan han ens är frälst men jag väljer att stå fast i det Gud visar. Även när rollerna blir ombytta och det är pastorn som tycker att det är dags att döpa mig. Men den 22:a augusti 2009 var det dags. Det var den dagen då jag skulle döpa mig tillsammans med Janne precis som i bilden Gud hade visat mig. Jag var rädd för vatten vid den tiden, på grund av en händelse jag var med om i min barndom, men det skulle inte få hindra mitt dop. 

Vi åkte till en badplats vid Dalälven där dopet skulle ske. Janne döpte sig först och sedan två andra som också fanns med på plats, men till slut var det min tur. Två pastorer stod på varsin sida om mig för att döpa mig. Vi hade kommit överens om att jag endast skulle döpas i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, in i Kristi kropp. Alltså inte in i en församling, eftersom vi ännu inte helt och hållet hade bestämt oss för en församling som vi ville gå med i.

Vi går ner i vattnet och pastorerna påbörjar dopet. Men då, helt plötslig känner jag hur en ond närvaro kommer emot mig vilket många kristna bröder och systrar som stod på stranden också kände av. Den liksom höljde sig över stranden. En av de kristna kvinnorna som stod på stranden trodde inte riktigt på det här med andevärlden men hon fick nu en uppenbarelse om att den faktiskt är verklig, eftersom hon såg hur en annan kristen höll på att svimma på grund av den starka demoniska närvaron som var där. Samtidigt i vattnet skriker jag ”Nej!”, varpå jag hastigt reser mig. Då hör jag en röst som säger ”Om du får huvudet under vattnet, så kommer du att dö!”

En av pastorerna som stod på stranden och förstod vad som hände föreslog att Janne som redan var döpt skulle ställa sig bakom mig som ett skydd. När han gjort det var jag redo att döpa mig och kände en stor frid som kom över mig.  Det var en mäktig känsla att vara döpt in i Kristi kropp. 

Detta var en stor seger i mitt liv och jag önskar verkligen att alla som tagit beslutet att bli kristna även väljer att döpa sig, detta säger jag utifrån egen erfarenhet då det var en stor befrielse för mig.

Dopet är en proklamation inför människor och andevärlden att man har gjort en omvändelse. Det blir en konkret manifestation av en inre förändring. 

Var välsignad!

Fri från min elöverkänslighet

På lördagsmorgonen vaknar jag mycket tidigt och vill åka iväg, eftersom jag känner i min ande att någonting är på gång, vilket jag egentligen hade känt hela veckan. Jag hade gråtit mycket hela veckan och starkt känt den helige Andes närvaro. Den här resan blir ytterligare ett steg för mig, eftersom jag inte varit så långt hemifrån på 2 1/2 år, och dessutom inte varit på ett sånt ställe med så mycket människor och mobiler.  Alla familjemedlemmar i bilen tyckte det var en märklig känsla att kunna åka iväg tillsammans.

När jag kommer till platsen och går in i själva möteslokalen så får jag samma gråt som jag haft hela veckan. Jag känner den helige Ande så markant. Vi sätter oss ner och lyssnar på predikanten som pratar om frälsningen. 

Efter undervisningen upplever predikanten att han ska gå ner och be för mig. När han gör det bryter han den makt som varit över mitt liv och som varit knuten till min elöverkänslighet. Han ser hur detta formligen rinner av mig, och fullständigt släpper mig och mitt liv. I samband med detta ber även andra för mig och Janne och jag känner hur något lämnar min kropp, något som inte hör hemma där. Där och då blir jag fullständigt befriad från min elöverkänslighet och har sedan dess kunnat röra mig överallt.

Man kan då fråga sig varför jag inte blev helad och befriad direkt när jag blev frälst. Jag är övertygad om att det berodde på att min andra hälft, det vill säga Janne, inte var frälst utan stod fortfarande kvar på den ondes planhalva. Det påverkar båda parter i ett äktenskap om en är frälst och den andra är ofrälst. 

Efter detta möte ringer jag min andliga mamma som jag hade som nyfrälst och hon frågar mig "Vad är det som låter i bakgrunden?" Då berättar jag för henne att jag är fullständigt befriad nu, och att det inte finns någon elöverkänslighet kvar. Då säger hon "Vänta där, jag kommer, jag kommer!"

Jag var hemifrån drygt tretton timmar den dagen! Jag som suttit inspärrad i mitt hem i över två år!

Under denna helg fick jag även vittna för ungdomarna om mitt liv.

Vi åkte hem väldigt glada och nöjda efter den helgen!

Var välsignad!

Min mans frälsning

Den 12 juni 2009 blev min man frälst. Han var tillsammans med några av våra döttrar ute på en kristen sommargård under en ungdomshelg. Första kvällen, ungefär två timmar efter att de kom dit, ringer en av döttrarna och säger "Dom ber för pappa". Min reaktion var att "Vad bra att de ber för honom, att han äntligen tillåter det". "Nej, nej, nej mamma, de ber frälsningsbönen med honom" säger hon då. 

För mig låter det så overkligt då en av pastorerna bara några dagar tidigare hade sagt att "Det kommer att dröja länge innan Janne blir frälst eftersom han är så vetenskapligt lagd och vill ha bevis för allt".  Men nu hände det alltså! Janne ber frälsningsbönen!

När Janne kommer hem senare på kvällen berättar han att predikanten sagt åt honom att ta med mig ut till gården nästkommande dag. Janne hade tusen ursäkter att det inte skulle kunna ske på grund av att jag inte skulle klara av atmosfären eftersom det fanns så många mobiler på plats. När Janne berättar det här håller mitt inre helt och fullt med honom att det absolut inte kommer att gå, men inom mig reser sig ett JA och det är detta JA som kommer ut genom munnen. Min nästa fråga blir ändå "Hur många ungdomar finns det på plats?" Vilket i min dåvarande värld betydde "Hur många mobiler tror du att det finns på platsen?" eftersom varje ungdom äger minst en mobil. Jag känner i hela mig att jag ska med men med min mänskliga hjärna förstår jag inte hur det ska gå till.

Mer om det i nästa inlägg!

Var välsignad!

Andligt betryck

Söndag den 17 maj 2009 hade jag bestämt mig för att ytterligare en gång ta mig ut ur huset hur dåligt jag än mådde. Då skulle kvinnan som var mitt första bönesvar och som jag skrivit om tidigare vara mötesledare i en församling. Jag får en chock när jag kommer in i kyrkan och får se den andliga påverkan som finns hos kristna, förmodligen utan att de själva förstår det. Jag fick lov att ringa min dåvarande mentor för att få situationen förklarad för mig och dessutom få bön för mina känslor kring det andliga läget i församlingarna. Jag var nyfrälst och förstod inte att många människor inte hade kunskap om den andliga världen i kyrkan. 

Många kristna kämpar under andligt betryck som förmodligen påverkar dem mer än vad de inser. Även om en del kristna rent intellektuellt och utifrån bibeln erkänner att andevärlden existerar så tror jag inte riktigt att man räknar med att den ska påverka oss på det sätt som den faktiskt gör. Lika viktigt som det är att förstå hur änglar och demoner påverkar våra liv, lika viktigt är det att inte se demoner i precis allt! Vi människor är väldigt duktiga på egna mänskliga misstag också!

Vi behöver pastorer, församlingsledare och själavårdare i befrielsetjänst. Personer som vågar möta det demoniska utifrån vad BIBELN säger om den andliga verkligheten. Tänk vad mycket lidande människor skulle slippa! Det förvandlar människors liv och jag är ett levande exempel på det!

Var välsignad! 

Ut ur huset

Då kom äntligen dagen när två pastorer från Livets Ord skulle komma och vara en del i befrielsen av mig. Jag kände mig fortfarande inte riktigt bekväm med att de var just från Livets Ord, men jag bara visste inom mig vad Gud skulle göra den dagen och att jag skulle komma ut ur huset om så bara för en stund efter att de gjort sitt arbete med mig. Absolut inte för vilka de var utan för vad Gud skulle göra genom dem. De kom i april 2009 och det blev en riktig seger!

Samma kväll åkte vi som familj för första gången på två år och fyra månader hem till någon. Vi tog oss igenom hela samhället och till pastorn som ledde arbetet med befrielsen av mig. Det var tufft för mig att göra den här resan och jag mådde inte bra men vi var där en hel timme. Det var FRIHET för någon som suttit isolerad under så lång tid som två år. Jag var fortfarande inte fullständigt helad/ befriad det var en hel del kvar att göra. Jag tålde ännu inte att vara i närheten av mobiler och jag kunde inte äta vad som helst än och jag var fortfarande överkänslig för dofter. Så min isolering pågick ett tag till. 

Befrielse för någon som varit så involverad i new-age som jag var tar ofta tid. Mer om det kommer i senare inlägg!

Var välsignad!