Nästa steg

Jag fick några år tillsammans med Gud i stark gemenskap med Honom, då jag också var ute i församlingar och vittnade om mitt liv, så jag var inte alls beredd på nästa steg Han ville ta mig igenom.

Jag vaknar klockan 03 på morgonen den 23 februari 2015 och kan knappt ta mig ur sängen. Hela världen snurrar och inget läge finns där det snurrar mindre. Jag vet att det är kristallsjuka, ett tillstånd där kroppen inte fattar vad som är upp eller ner, liggande eller stående. Jag tror att detta ska gå över inom en vecka då jag råkat ut för detta tidigare och där det då tog en vecka innan det var över. Men det är inte över efter den tiden så med hjälp tar jag mig till en läkare som säger att jag ska gå i detta tillstånd i tre månader. Jag vet inte varför han säger så men på dagen tre månader är det över. Stressen i kroppen är total. Men under den här tiden börjar Gud att arbeta med mig på det själsliga och andliga planet vilket jag förmodligen inte tagit mig tid med om jag inte hade suttit där jag nu satt då jag i vanliga fall har svårt att vara still. 

Gud arbetade sig igenom allt jag varit med om från det att jag låg i min mammas mage och till vuxen ålder. Han vände ut och in på hela mig och jag hade inte en chans att rymma från det. Jag hade flera härliga bedjande människor runt mig under den här tiden, men det skulle dröja ytterligare sex månader innan jag träffade någon som verkligen kunde hjälpa mig på djupet under en längre tidsperiod. Jag träffade Gertrud Storsjö som idag är både min mentor och själavårdare. Det blev en väldigt tuff tid med mycket ångest, depression, manifestationer och gråt i överflöd. Mitt i allt det jobbiga bad jag Gud att sluta för att jag inte orkade mer för att i nästa sekund tacka Honom för processen och för att Han skulle ta mig igenom på det sätt Han ville. Men jag kunde inte låta bli att försöka hjälpa Gud eftersom jag tyckte att det hela gick för sakta. Men det blev bäst när Han fick göra som Han ville. Jag tog mig verkligen igenom med hjälp av familj, vänner, själavårdare och Gud! Ut ur detta kom jag som en helt annan människa, jag kunde se mig i spegeln ibland under processen och inte riktigt känna igen mig själv. Även i beteendet blev jag annorlunda, till det bättre. Det var en fruktansvärd jobbig tid men så här i efterhand vet jag att jag inte skulle vilja vara utan den tiden.

Var välsignad!

Dopet

Jag hade fått höra att dopet är viktigt när man blivit kristen så jag ville döpa mig så fort det gick men fick till svar att jag inte skulle ha så bråttom med det. Jag frågade flera gånger men tyckte inte att jag fick någon riktig respons på min önskan. Men helt plötsligt får jag en bild av Gud hur min man och jag döper oss tillsammans i Dalälven. När den bilden kommer är det flera månader kvar innan han ens är frälst men jag väljer att stå fast i det Gud visar. Även när rollerna blir ombytta och det är pastorn som tycker att det är dags att döpa mig. Men den 22:a augusti 2009 var det dags. Det var den dagen då jag skulle döpa mig tillsammans med Janne precis som i bilden Gud hade visat mig. Jag var rädd för vatten vid den tiden, på grund av en händelse jag var med om i min barndom, men det skulle inte få hindra mitt dop. 

Vi åkte till en badplats vid Dalälven där dopet skulle ske. Janne döpte sig först och sedan två andra som också fanns med på plats, men till slut var det min tur. Två pastorer stod på varsin sida om mig för att döpa mig. Vi hade kommit överens om att jag endast skulle döpas i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, in i Kristi kropp. Alltså inte in i en församling, eftersom vi ännu inte helt och hållet hade bestämt oss för en församling som vi ville gå med i.

Vi går ner i vattnet och pastorerna påbörjar dopet. Men då, helt plötslig känner jag hur en ond närvaro kommer emot mig vilket många kristna bröder och systrar som stod på stranden också kände av. Den liksom höljde sig över stranden. En av de kristna kvinnorna som stod på stranden trodde inte riktigt på det här med andevärlden men hon fick nu en uppenbarelse om att den faktiskt är verklig, eftersom hon såg hur en annan kristen höll på att svimma på grund av den starka demoniska närvaron som var där. Samtidigt i vattnet skriker jag ”Nej!”, varpå jag hastigt reser mig. Då hör jag en röst som säger ”Om du får huvudet under vattnet, så kommer du att dö!”

En av pastorerna som stod på stranden och förstod vad som hände föreslog att Janne som redan var döpt skulle ställa sig bakom mig som ett skydd. När han gjort det var jag redo att döpa mig och kände en stor frid som kom över mig.  Det var en mäktig känsla att vara döpt in i Kristi kropp. 

Detta var en stor seger i mitt liv och jag önskar verkligen att alla som tagit beslutet att bli kristna även väljer att döpa sig, detta säger jag utifrån egen erfarenhet då det var en stor befrielse för mig.

Dopet är en proklamation inför människor och andevärlden att man har gjort en omvändelse. Det blir en konkret manifestation av en inre förändring. 

Var välsignad!