Återträffen

I väntan på att pastor Harry skulle ge sitt svar på om han hade tid att hjälpa till med befrielseprocessen arbetar Gud intensivt med mig. Jag läser flera kristna böcker som verkligen rör om i mitt inre. En av böckerna jag läser är en bok av Anita Barker, "Det finns frihet". Boken pekar på många områden i mitt liv där jag behöver förlåta både mig själv och andra. När jag läser ett av kapitlen får jag en bild på en kvinna för mitt inre och jag vet direkt vad jag behöver göra. Jag behöver få tag på henne för att säga "förlåt". 

Vi hade något år tidigare varit på en återträff med de vi gick i grundskolan med. Vi åt och drack och hade trevligt. Men henne ignorerade jag fullständigt, jag hälsade inte ens på henne. Min tanke var "Ja, ja, sitt du där och glittra med dina ögon du, men här sitter jag med någonting mycket bättre, någonting som människor är intresserade av". Hon var kristen och krocken i andevärlden var så starkt påtaglig då jag var väldigt aktiv inom new-age. Dessutom hade jag två allierade från den gamla klassen som var väldigt intresserade av vad jag höll på med och ville veta mer om det. Det här gjorde att jag ännu mera såg ner på henne och hennes tro och blev ännu mer stolt i mig själv och med det jag höll på med.

Så utifrån det här visste jag precis vad Gud ville när Han visade hennes ansikte för mig. Jag måste ringa och be om ursäkt för mitt beteende. Jag hittade inte hennes telefonnummer någonstans och trodde mig slippa ta kontakt med henne, men Gud har än en gång sina egna vägar som Han vill att jag ska följa.

Mer om det i nästa inlägg.

Var välsignad!

Äldste i församlingen

I Jakobs brev 5:14 står det så här: "Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja."

Pastorn som ledde arbetet med min befrielse involverade en "kärntrupp" i församlingen som hela tiden stod med i bön för arbetet. Gruppen bestod av som pastorn uttryckte sig, deras två äldste och 70 plus-damerna. Ett par av de äldre damerna hade också tidigare varit i kontakt med personer som sysslat med det ockulta så de hade åtminstone en liten aning om vad detta skulle komma att handla om. Vem som helst ska inte ge sig in i den här bönekampen eftersom man behöver kunskap om andevärlden och hur den arbetar. Har man inte kunskapen på det här området kan den ondes "käftsmällar" bli mycket värre än om man besitter lite kunskap och kan parera smällarna. För de kommer, även för de med kunskap, eftersom den onde inte vill släppa sitt folk alltför lätt.  

Pastorn tar en kväll med sig sina två äldste och kommer hem till mig för att be för mig och smörja mig med olja. Vad som hände då var att demonen jag hade fått redan som åttaåring och som hade satt sig på min vänstra sida i huvudhöjd och gjort att jag inte hörde ordentligt försvann. Det var som om det bara klickade till i örat och hörseln fanns där. Mina sjukdomar och min elöverkänslighet hade också varit dominerande på den sidan. Men dessa försvinner inte vid detta tillfälle, men jag fick tillbaka full hörsel.

Tveka aldrig att be om hjälp i bön och förbön, för Gud vill hjälpa dig också!

Efter den här händelsen ber pastorn om hjälp av pastor Harry på Livets Ord och i väntan på hans svar om han har tid eller inte så händer  det mycket annat i mitt liv.

Var välsignad!

Befrielse

Vad innebär befrielse?

Först och främst när det gäller befrielse måste man verkligen vilja bli befriad. Befrielseprocessen börjar med en radikal omvändelse från det man varit inne i som tidigare new-ageare, muslim, buddist, hindu eller vad man nu befattat sig med och bekänna det som synd. Detta gäller även redan kristna som varit öppna för att utöva olika villoläror.

När man känner att man är öppen och redo för omvändelse och befrielse tar man kontakt med eller ber om hjälp av någon att ta kontakt med kristna som förstår sig på det här med själavård, befrielse och hur andevärlden agerar.  Man måste också känna sig fullkomligt trygg med förebedjarna som ska hjälpa en så att man vågar öppna upp och verkligen dela det som ligger på ens hjärta hur jobbiga händelserna än kan vara. Förebedjarna har tystnadsplikt så ingenting av det du säger ska komma utanför det rummet där befrielsen sker. Förebedjarna ska vara förankrade i en församling då det är en trygghet både för själavårdaren själv och den som blir själavårdad. 

I Jakob 4:7 står det:" Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er."

En befrielse innebär inte i första hand att man gastar och skriker åt demonerna att ge sig av. Många gånger räcker det att man hittar sår och skador i själ och ande och får läkedom för detta så att demonerna inte har någon rättighet att vara kvar och de väljer att lämna personen. Men det finns också lite envisare demoner som vill visa sin makt och håller sig kvar lite längre och då får man ryta i lite åt dem för att de ska lämna. Sen är det av största vikt att hålla fast vid sin befrielse och inte gå tillbaka till det man höll på med för då blir det många gånger värre i ens liv än det var innan som det står om i Lukas 11:24-26. "När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter för att leta efter en viloplats. Men om han inte finner någon tänker han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När han så kommer och finner det städat och pyntat, ger han sig av och tar med sig sju andra andar som är värre än han själv, och de går in och bor där. För den människan blir det sista värre än det första."

Det är så viktigt med den helige Andes ledning i det här så att allt sker på rätt sätt och i rätt tid.

I nästa inlägg fortsätter min historia.

Var välsignad!